Klassificering och arbetsprincip för däckformstruktur

Jan 03, 2025

Lämna ett meddelande

Styrytan på den aktiva formstyrningsmekanismen är ett lutande plan, vilket kallas en aktiv form för däck av lutande plan. Under öppnings- och stängningsprocessen av formen med lutande plan är den mellersta formhylsan och försätet i plan kontakt. Antalet bågsäten är i allmänhet 8 till 10, och 8 till 10 lutande plan måste bearbetas på försätet och den mellersta formhylsan som matchar den. För att säkerställa att det färdiga däcket inte har gummikanter och felinriktade utseendekvalitetsproblem, är formstängningsnoggrannheten för den lutande plana formen mycket hög. Bearbetningen av det lutande planet på formen kräver att 8 till 10 plan är lika uppdelade i en cirkel och planen är alla centripetala, och centripetalvinkeln för det lutande planet bör vara konsekvent. Vanliga bearbetningsmaskiner kan inte uppfylla så höga precisionskrav, och speciella CNC-verktygsmaskiner krävs för bearbetning. Efter att formdelarna är slitna kommer det att uppstå ett diameterfel inuti mönsterblocket, vilket kommer att minska rundheten på det vulkaniserade däcket och lätt orsaka problem med däckens gummikanter. Den lutande plana formen har emellertid låga krav på planheten hos vulkanisatorns övre och nedre värmeplattor och har god anpassningsförmåga. Styrytan på den aktiva formstyrningsmekanismen är en konisk yta, som kallas en konisk ytaktiv form. Jämfört med det lutande planet har den koniska ytan god bearbetbarhet, och vanliga verktygsmaskiner kan uppfylla precisionskraven. Monteringsprecisionskraven för den koniska ytformen är låga. Efter att formdelarna är slitna kan omkretsavvikelsen automatiskt kompenseras, vilket har liten effekt på det vulkaniserade däckets rundhet och har ingen uppenbar effekt på gummikanten och felinriktningen av däcket. Men under öppning och stängning av formen övergår de slitstarka plattorna på försätet och den mellersta formhylsan gradvis från linjekontakt till konisk ytkontakt, vilket resulterar i ojämnt slitage på de slitstarka plattorna, instabil formrörelse, och låg anpassningsförmåga till vulkanisatorn.
För närvarande är uppvärmningsmetoderna i däckvulkaniseringsprocessen ångbåtstyp och värmeplattatyp. Ångbåtsuppvärmning är att värma formen i en förseglad vulkaniseringstank; värmeplåtsuppvärmning är att ha två värmekällor på formen: den ena är vulkanisatorns övre och nedre värmeplattor, med en temperatur på cirka 150 grader, som används för att vulkanisera däckets sidovägg; den andra är att passera vattenånga i cirka 160 grader in i luftkammaren i formens mellersta formhylsa, och värmeenergin överförs inåt genom försätet till slitbaneblocket för att vulkanisera slitbanemönsterdelen. Skillnaden mellan formstrukturen av ångbåtstyp och värmeplatta är att den mellersta formhylsan av ångbåtstyp inte har en luftkammare, medan den mellanformshylsa av värmeplattatyp har en luftkammare som är bearbetad och överhettad vattenånga leds in i formvärmekällan. Innan däckämnet laddas i vulkanisatorn måste formen förvärmas under en tid så att formen når den temperatur som krävs för däckvulkanisering. Vulkanisatorn driver monteringsringen och den mellersta formhylsan att röra sig uppåt, och bogsätet driver slitbanan att röra sig radiellt för att uppnå formöppning. Sedan tar roboten tag i däcket och placerar det på härdningsblåsan i vulkanisatorns mittmekanism. Efter positionering rör sig den övre kåpan och den övre sidoplattan på formen nedåt under inverkan av vulkanisatorn, och försätet och mönsterblocket formas radiellt till en hel cirkel under kraften som appliceras av den mellersta formhylsan. Däcket värms upp under en tid vid en viss temperatur och tryck, och däcket vulkaniseras till ett färdigt däck.

Skicka förfrågan